Höstmörkret omger mig.

Detta mörker på morgonen gör mig deppig. Inte deprimerad, för min vanliga höstdepression har inte anlänt ännu. Förhoppningsvis slipper jag den i år. Men mörkret gör mig trött och slö. Vill bara sitta hemma under mitt täcke, dricka te och sova när jag tröttheten smyger på. Somnar ju runt tio varje kväll nu och ändå är jag trött på morgonen. Kan inte vara annat än höstmörkrets fel. Tur att jag har praktik. Det gör denna tid lite enklare. Värre vore det om jag skulle behöva kliva upp ännu tidigare och åka den där hemska bussfärden till skolan.
Oj klockan rinner iväg. Måste skynda ila!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback