Ta hand om min mamma nu kära Thailand
Det var svårt att hålla inne tårarna när jag pratade med Mamsen tidigare ikväll. Då var hon och Yvonne på väg till Arlanda med min älskade moster som chaufför och det var dags att säga hej då för några veckor. Tycker verkligen inte om att inte kunna prata i telefon med mamma varje dag som jag är van vid. Men samtidigt får jag tänka på att hon har det underbart där hon är och att vi snart ses igen. Dessutom vet jag ju vad fort tiden går här hemma när vardagen rullar som den brukar. Så snart är Mamsen hemma igen och vi kan ringa varandra precis när vi känner för det.
Har insett vilken underbar pojkvän jag har. Det visste jag nog innan idag också, men det händer vissa saker ibland som gör att man inser sånt lite extra. Han är det bästa av de bästa och jag är överlycklig som får älska och älskas av en kille som han. Man kan nog kalla det för en hel del tur.
