Förbaskade otur
En vecka varje år åker jag alltid på en rejäl förkylning. Denna vecka brukar infalla i januari eller möjligtvis februari månad. Men inte detta år, nej detta år kom förkylningen i mars. Första praktikveckan dessutom. En utav de veckorna som är de roligaste och mest givande under hela utbildningen. Jag känner ett sting av irritation. Märks det?
Jag jobbade igår, men sprang väl och snöt mig var och varannan minut. I morse klev jag in i duschen helt bestämd på att jag minsann skulle iväg. Huvudet ville dock inte riktigt hålla med så jag blev hemma. Men jag har bestämt mig för att en dag får bannemej vara nog. Känner inte alls för att ligga i en soffa hela dagarna och tycka synd om mig själv. Jag får ta med mig mina näsdukar, ipren och nässpray och göra det bästa av det hehe.
Tänk att jag dessutom denna vecka var så pepp på att sätta igång med träningen ordentligt. Varför ska det alltid komma något mellan mig och träningen? Eller kan det möjligtvis vara jag som påverkar så att de kommer upp viktigare saker? Kanske att jag till och med känner mig pepp för att jag vet att jag inte kan? Ajajaj... kan ligga en viss sanning i detta vilket endast visar på dålig karaktär och äkta LATHET. Jag får helt enkelt skylla mig själv att jag går upp i vikt. Men det är allt bra lättare sagt än gjort att ändra sin vardag till ett nyttigare och mer hälsosammare liv. Man skulle kunna säga att jag lever på hoppet om en ljusare framtid. När jag blir frisk igen ska jag börja träna ordentligt. (?) Det är mitt strävansmål hehe.
Jösses vilken patetisk människa jag är. Nu måste det ske en förändring. Och kanske är det just inställningen som först måste genomgå en förändring?!!
