Vid min sida
När man är ensam hemma och inte mår som en prima ballerina så funderar man en hel del. Eller jag funderar en hel del. Jag funderar på tiden som varit, tiden som är och tiden jag har framför mig. Hur jag vill att min tid ska utveckla sig och hur den ska spenderas. Men också med vilka. Det finns alltid personer i mitt liv som jag vill behålla. Helst för alltid. Vissa blir dessa personer, trogna, pålitliga och kärleksfulla. Andra släpper taget, visar sin rätta sida och väljer att inte vara i min nutid eller framtid. Just nu har jag en sån där person nära mig. Personen jag alltid vill ha vid min sida. Som jag aldrig vill ska välja bort mig. Men vetskapen om att jag inte har den förmågan, förmågan att påverka den personens känslor, är jobbig. Man kan inte ta något eller någon för given. Bara leva för stunden och hoppas på att den framtid man önskar för sig själv slår in.
