A ungjävel, A...
Ja alltså rubriken grundar sig på ett internt skämt inom min familj. Egentligen bara brorsan som skrattar hysteriskt när detta nämns, men det har iallafall med tävlingsmänniskan inom mig att göra. Jag har alltid varit en extremt dålig förlorare vilket de som varit i samma lag som mig i sällskapsspel säkert redan vet (typ älsklingen). Så till dagens insikt....
Jag tror bannemej jag har blivit bättre. Jag har börjat inse att jag inte är bra på allt. Inte ens lite bra faktiskt. Och när det väl går bra så känner jag mig nöjd, men blir inte sådär haha-mallig som jag blev tidigare i mitt liv. Nu kan detta iofs bero på vilka jag spelar spel med. Idag var det med familjen Stjernberg. Brukar bli värre när familjen Olsson-Grefve ska spela spel. Då kan humöret pendla väldigt. (Hm..det kanske är därför de har börjat servera vin varje gång vi ska spela spel.. för att jag ska slappna av lite.. ;).. Men vad gör väl det, vin är ju bra smarrigt!!
Jag tror bannemej jag har blivit bättre. Jag har börjat inse att jag inte är bra på allt. Inte ens lite bra faktiskt. Och när det väl går bra så känner jag mig nöjd, men blir inte sådär haha-mallig som jag blev tidigare i mitt liv. Nu kan detta iofs bero på vilka jag spelar spel med. Idag var det med familjen Stjernberg. Brukar bli värre när familjen Olsson-Grefve ska spela spel. Då kan humöret pendla väldigt. (Hm..det kanske är därför de har börjat servera vin varje gång vi ska spela spel.. för att jag ska slappna av lite.. ;).. Men vad gör väl det, vin är ju bra smarrigt!!
Kommentarer
Trackback
