Ofattbart...
Efter mitt sista inlägg igår så läste jag på internet på min telefon att det skett en bilolycka där tre omkom. Det stod inte vart, men ändå kände jag mig tvungen att gå in på datorn och läsa mer, så att det inte var häromkring. Tänkte på min älskling som åkt till jobbet tidigare på kvällen. När jag såg att det var i Värmland, men på vägen mellan Filipstad och Karlstad så kunde jag ju slappna av iallafall, då va det inte Henrik. Jag ringde genast Nettan eftersom jag visste att hon skulle hem till Karlstad igår kväll, men hon va välbehållen kvar i Nykroppa. Kändes skönt för då kunde det nog inte vara några jag kände. Det visade sig vara en mamma, pappa och deras son som omkom i olyckan och Nettan visste vilka de var. Jag vet inte alls vilka de är, men ändå gör det ont i mig. Jag känner verkligen med de i familjen som nu finns kvar i livet och förorade tre de älskade på en och samma gång.
Men ska det verkligen behöva vara såhär... När något otäckt händer så fryser man till, ända tills man får reda på att man själv inte är drabbad, då kan man pusta ut. Så vanligt är det alltså nu för tiden att man på ett kort ögonblick kan förlorar de omkring sig... Otäckt!!
